Äntligen!

Egentligen borde jag inte säga äntligen men jag gör det ändå. Det borde ju vara positivt att kläderna man syr räcker länge men det kan ju även bli lite tråkigt. Tösen som nu drar en 104 kan fortfarande ha sina muddisar i storlek 92. De är fortfarande i jättefint skick trots att de är väl använda men nu börjar de bli på gränsen till för korta. Så nu såg jag min chans att fylla på byxförrådet med motivationen att det behövs. :-) Inte bara för att jag vill. Drog ihop 5 par muddisar efter mitt vanliga mönster. Två av dem piffade jag till med en applikation.
De bruna och röda är sydda i sweatshirttyg och resterande tre i velour.

I normala fall brukar jag redigera bort katterna som alltid envisas med att vara med på bilderna men den här gången missade jag det... Får jag lov att presentera en bit av Morris, en 15 år gammal katt-tjej.