Jag har ett på tok för stort tyglager har jag kommit på. Jag älskar mina tyger, går gärna och bara tittar och klappar och får lite ångest när jag använder dem. Ännu mer när de tar slut. Ve och fasa! MEN, jag MÅSTE göra plats för nytt. Kartonger och garderober är proppfulla. Först att sätta livet till är några bitar randig eisertrikå från den berömda Trikå-Eva som alla handlade av för en tid sedan. Det är en underbar kvalité på det tyget. Det blev en varsin tunika åt tjejerna. Bara en är dokumenterad men de är likadana sånär som på storleken. Mönstret är en tunika ur Ottobre, tror det var nummer 27 i nummer 6/2007. Lillan som är 3 fick en i storlek 104 och 6½-åringen fick storlek 116. Bägge barnen kunde även få plats med alla sina kompisar! Jag begriper inte hur mönstertillverkaren har tänkt. De blev verkligen gigantiska. Jag minskade dem med 4 (!) centimeter i sidorna. Då blev det bättre men de ser lite konstiga ut eftersom raglansömmarna sitter lite på fel ställe. För brett isär. Även halshålet var enormt. Mudden tog slut så jag kunde inte göra en ny mindre så jag gjorde en nödlösning och drog i en resår.
Nästa gång, om det blir en nästa gång, får det bli en 92 på bredden om jag ska ha en 104 och en 98 på längden. Kanske får jag smalna av den lite trots det.
Kanske enklare att hitta ett bättre mönster....
Leggingsen var bättre. Nummer 28 ur samma tidning. De var däremot nästan lite små över baken. Blir förvirrad....
1 kommentar:
Jag känner så igen mig med att ha ett tyglager som det är svårt att skiljas från, samtidigt som man ju vill ha de där kläderna som var anledningen till att man köpte tyget (eller jaa för att tyget skrek köp mig ;-).
Skicka en kommentar